Skapelse Kontra Evolution Handbok, Thomas F. Heinze Innehåll
En vän till mig, en ung läkare som arbetar på sin doktorsavhandling, var nyligen tvungen att gå om en kurs i biokemi som han läst bara åtta år tidigare. Det berodde inte på att han behövde friska upp minnet eller att han tidigare inte hade tillägnat sig tillräckligt med kunskaper i ämnet. Orsaken var i stället att biokemin hade gjort så stora framsteg på åtta korta år. Innehållet i den kurs han hade gått på motsvarade inte längre den aktuella kunskapen i ämnet. »Praktiskt taget allt vi i åratal trodde vara sant har visat sig vara falskt eller oriktigt på grund av senare upptäckter.» Detta sade professor Edward Teller (1970) under en föreläsning vid University of California om vetenskapens framsteg efter andra världskriget. »Det finns i själva verket bara ett enda uttalande som jag säkert skulle våga göra nu: Det finns absolut ingenting snabbare än ljuset - kanske.»
Det faktum att vetenskapen gör framsteg genom nya upptäckter och följaktligen ändrar sina teorier, minskar emellertid inte på något sätt dess värde. En teori behöver inte nödvändigtvis vara vetenskapligt felaktig bara därför att den inte överensstämmer med en teori som många eller kanske tom alla vetenskapsmän hävdar vid en viss tidpunkt.
Vidare kan det som var vetenskaplig sanning igår vara vetenskapligt helt felaktigt idag. Och en tes som på varje punkt är absolut sann idag kan mycket väl vara vetenskapligt helt fel imorgon.
Tanken på en skapelse omfattas inte av många av dagens vetenskapsmän. Vi skall emellertid, efter att ha undersökt fakta, se att det finns goda vetenskapliga skäl att tro att skapelsetanken på nytt kan komma att bli accepterad.
Under de hundra år som gått sedan evolutionsläran (utvecklingsläran) introducerades har en veritabel störtflod av vetenskaplig information sköljt över dess funda-ment. Denna flod har ryckt med sig den ena evolutio-nens stöttepelare efter den andra. Exempel är »ur-alstring» och »arv av förvärvade egenskaper», för att bara nämna två vetenskapliga »sanningar» av igår. Då arbetet på evolutionsteorins ytter struktur aldrig har upphört, och nämnda läras fästningsverk ser ut att vara mer ointagligt än någonsin, är det hög tid att ta sig en ordentlig titt på dessa grunder. Det är syftet med den här boken.
Frågan, huruvida livet har kommit till genom en Guds skapelseakt eller genom evolution, anses alltför ofta vara en fråga om vetenskap kontra religion. De flesta »religiösa» människor, och då särskilt de som tror på Bibeln, sluter sig till »skapelseanhängarna». En slutsats som då ofta dras är att de som tillhör det andra lägret, evolutionslärans, representerar den »vetenskapliga» synen. Eftersom de flesta har blivit lärda att evolutionsläran har det vetenskapliga svaret, och ingen vill verka oveten skaplig, sveps många helt förbehållslöst med av denna uppfattning. De vetenskapliga bevis som stöder en skapelse av Gud presenteras nästan aldrig i modern undervisning! Det är den här bokens syfte att hjälpa dig att börja granska vetenskapliga fakta kritiskt - både de som presenteras som bevis för evolutionsläran, och de som vederlägger den.
Det faktum att Bibeln lär att Gud skapade världen är till skapelselärans favör. I stället för att ha försvagats genom de konflikter och den polemik som har rått i det förgångna har Bibelns ställning numera stärkts. Där den har attackerats har den visat sig vara sann och kritiken oriktig. Som exempel kan nämnas den i Bibeln omtalade staden Jeriko, vars existens i forntiden arkeologer inte förrän helt nyligen kunnat påvisa. Tidigare trodde kritikerna att den bara var ett bibliskt påfund.
Infallsvinkelns betydelse
En del bevismaterial skulle logiskt sett kunna stödja evolutionsteorin; förutsatt att det inte fanns någon Gud eller att Han inte hade någon verklig kontakt med sin skapelse. Samma bevismaterial som bygger på att Gud existerar leder ofta till helt andra slutsatser.
När vi ställs inför bevismaterial som kan förklaras på två sätt, verkar det högst ovetenskapligt att hålla fast vid en av dessa riktningar bara därför att den andra inte stämmer överens med ens egna idéer om hur något borde ha gått till. Den här inskränkta metoden att angripa problemet är emellertid just vad studerande i dagens skolor förväntas använda. Evolutionsläran presenteras som ett faktum som alla utom de dumma och ovetenskapliga utan vidare accepterar. En del böcker går t o m så långt som att påstå, att det vore ovetenskapligt att ens tänka sig den andra möjligheten. För att vara ärliga och kunna använda en sant vetenskaplig metod måste vi emellertid också tillåta den studerande att undersöka bevismaterial som stöder den andra infallsvinkeln. En sådan undersökning är syftet med denna bok.
Innan vi går vidare måste vi skilja mellan fakta, eller bevis, som vetenskapen måste arbeta med, och tolkningen av dessa fakta. Fakta, i sig själva, står inte i strid med Bibeln. Samma fakta, eller bevismaterial, som används för att stödja evolutionsteorin, kan också tolkas på så vis att de stämmer överens med Bibelns skapelseberättelse. Det finns vanligtvis flera olika tänkbara tolkningar av samma faktamaterial. Speciellt inom detta område där bevismaterialet många gånger endast består av små benfragment. Det förhållandet att evolutionister, ofta har meningsskiljaktigheter sinsemellan, och presenterar många möjliga tolkningar med utgångspunkt från samma bevismaterial, visar att materialets betydelse ofta inte ens är klart för dem själva. Det finns också många exempel på att evolutionister radikalt har ändrat mening om en tolkning som tidigare var accepterad vida omkring. Ett bra sådant exempel är Neandertalmänniskan, vilken i åratal har presenterats som en framåtlutad och ointelligent länk mellan den upprätt gående människan och apan (eller någon gemensam förfader). Fastän det har funnits ett flertal fossiler av Neandertalmänniskan tillgängliga för studium under många år, har anhängare av evolutionsläran inte förrän helt nyligen börjat ändra på statyer och bilder av honom. Man påstår nu att Neandertalmänniskan gick upprätt, hade en större hjärna än vad vi har, och inte var en länk i den s k utvecklingskedja som leder till människan. När någon är övertygad om en teoris riktighet och bara söker efter bevismaterial för att visa att denna är korrekt, så har hans omdöme en benägenhet att svikta.
Den filosofiska bakgrunden till evolutionsteorin
Hur och varför kom den så ofta förfäktade idén om evolution till? På Michelangelos och Leonardo da Vincis tid uppstod en filosofisk rörelse som kallades humanism. Även om vissa rötter till evolutionsläran kan spåras ända tillbaka till grekisk filosofi och religion, så var det humanismen som populariserade den filosofiska grunden för evolutionsläran. Humanismen uppstod på 1500-talet som en reaktion mot medeltida teologi och filosofi. Man studerade i detalj vad teologerna sade om vad en viss teolog hade sagt om vad en ännu äldre teolog hade sagt, etc. Humanismen däremot, gick direkt till fakta och till de äldsta och mest tillförlitliga dokumenten, antingen det nu var de grekiska filosoferna, Bibeln, eller någon annan källa. Dess betoning låg på människan, hennes betydelse och förmåga. Humanismen presenterade henne som om hon var stadd i en ständig utveckling till det bättre. Ett belysande exempel på dess uttryck är en grupp statyer, av Michelangelo, som föreställer män och kvinnor som tycks forma sig själva. Samtidigt med detta tycks de med sina egna oerhörda krafter bryta sig själva loss från den klippa ur vilken de formas. Dessa anslående statyer illustrerar tydligt humanismens tendens att nedvärdera människans behov av Gud. De ger ett sken av att vi har blivit vad vi är av vår egen kraft. En titt på en av dessa statyer ger oss en prototyp till evolutionsläran och visar att den filosofiska grunden för läran lades redan här.
Rationalismen följde på humanismen och till den lades tvivel på Gud och underverk. »Jag tror inte, om jag inte får se!» Denna attityd gällde speciellt Gud och det övernaturliga.
Härmed hade man berett vägen för Darwins teori om de levande organismernas uppkomst. Man menade sig kunna förklara att Gud aldrig hade skapat dem. Darwins idéer blev accepterade därför att tillräckligt många människor var förberedda att tro på dem. Den då rådande filosofin hade berett deras sinnen att godta hans förklaringar.
Introduktion till evolutionslärans problem
Kerkut (1960) ställer upp sju antaganden vilka tillsammans utgör »evolutionslärans generella teori», av vilka inget kan påvisas genom experiment:
1. Icke levande materia gav upphov till levande materia, dvs Uralstring (självalstring, spontanutveckling) ägde rum.
2. Uralstring ägde rum vid ett enda tillfälle.
3. Virus, bakterier, växter och djur är alla besläktade.
4. Protozoer (encelliga djur) gav upphov till metazoer (flercelliga djur).
5. De olika evertebrata phyla (ryggradslösa djur) är inbördes släkt.
6. Evertebraterna gav upphov till vertebraterna (ryggradsdjuren).
7. Bland vertebraterna gav fisken upphov till amfibien, och denna i sin tur till reptilen, vilken gav upphov till fågeln och däggdjuren. (Ibland kan detta sista antagande uttryckas med andra ord, dvs nutida amfibier och reptiler har en gemensam stamfader.)
Kerkut kritiserar, fastän han själv är evolutionist, den allmänna teorin om evolutionen på grund av dess brist på bevis. Han framkastar möjligheten att livet kan ha uppstått vid flera olika tidpunkter, vilka var för sig har gett upphov till skilda typer av växter och djur.
Förutom att evolutionsläran inte har lyckats reda ut släktskapsförhållandet mellan olika arter växter och djur, så har den heller inte presenterat någon godtagbar förklaring till var livet, eller universum självt för den delen, har kommit ifrån. Det faktum att den inte gör det märks på det stora antalet teorier som erbjuds. Var och en har sina egna bevis för att föregångarna har haft fel. Detta problem med begynnelsen har emellertid, trots att det inte har kunnat förklaras, överbryggats på psykologisk väg. Det har sagts att denna process ägde rum under en ofattbart lång tidsrymd. Den spontana reaktionen, när man konfronteras med en tidsrymd av miljoner eller miljarder år, är att man antar att under en så lång tidsrymd har vad som helst kunnat hända. På så vis har de grundläggande frågorna kunnat lämnas obesvarade, dolda bakom så många årmiljoner att ingen skulle komma att lägga märke till dem. Människan frigjordes att tro på det som den samtida filosofins nycker ville få henne att tro.
Då nu evolutionsteorin inte ger de grundläggande svaren, vilket Bibeln gör, varför tror då så många vetenskapsmän på evolution? Det är i vart fall inte därför att Bibeln står i motsatsförhållande till vetenskapen - även om Bibeln inte är överens med vissa tolkningar av fakta, så stämmer den väl med själva fakta - utan på grund av att de flesta vetenskapsmän av idag återger vad de har blivit lärda. Så gott som varenda lärobok presenterar evolutionsteorin som det enda förnuftiga alternativet. Endast en minoritet av vetenskapsmännen förstår att -- om de godtar Bibelns redogörelse för skapelsen - därav följer att människan inte går framåt och uppåt mot fulländning; hon har fallit i synd och behöver ta emot den frälsning som Gud har berett henne i Jesus Kristus. Stolthet och uppror mot denna Guds plan är utan tvivel orsaken till att många så villigt ansluter sig till evolutionslärans tolkning av bevismaterialet.
Evolutionsläran är ett försök att utifrån en ateistisk ståndpunkt förklara levande organismers existens. Fastän enbart fakta som verkar stödja evolutionsteorin presenteras i våra läroböcker, finns det ingen rimlig orsak till varför någon skulle vara tvungen att acceptera teorin utan att få en chans att också undersöka dess brist-fälligheter. Att evolutionsläran presenteras som bevisad betyder inte att den är bevisad. Tvärtom är den, som vi kommer att se, så full av obesvarade frågeställningar, att de som accepterar den måste acceptera den genom tro. Till och med att finna ett mönster enligt vilket evolutionen skulle ha kunnat äga rum är problemfyllt. Så problemfyllt att det har drivit en del anhängare av evolutionsteorin att medge att evolution inte längre äger rum. Men ändå håller de fast vid tron, att den måste ha ägt rum i det förgångna. Då de inser svårigheterna av en sådan ståndpunkt, håller flertalet hellre fast vid att evolution fortfarande äger rum, men i så långsam takt att den nästan inte kan konstateras. Andra har försökt bortförklara svårigheterna genom att säga att det liv vi ser omkring oss är ett resultat av evolutionen, Gud har valt att använda evolutionen för att åstadkomma detta liv. Denna uppfattning försöker åstadkomma en sammanjämkning mellan de två motsatta teorierna: gudomlig skapelse och evolution. Men den finner stöd varken hos dem som tror på Bibeln eller hos dem som ansluter sig till evolutionslärans huvudteser.
Vi skall senare undersöka problematiken i evolutionsteorin mera i detalj. Låt oss nu först ta en titt på dess »bevis».